En kväll på kyrkogården

Jag körde för att hälsa på farmor. Fast egentligen känns det som hon är och hälsar på mig hela tiden, men det är skönt att ha ett ställe att åka till. Som ni kanske förstår åkte jag till kyrkogården, och eftersom mina planer blev lite försenade hann det bli mörkt innan jag kom dit.
Den gamla Desirée hade aldrig ens vågat gå innanför grindarna, men nu känns det så fridfullt att tända ett ljus och bara sätta sig därinne och tänka. I dammen fanns ett litet frigolithjärta med stora röda rosor på, det var så enkelt men ändå så fint! Att jag inte har tänkt på det? Det känns fortfarande inte verkligt, tänk att det snart har gått ett år!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0