Dessan

Min förkylning håller på att försvinna, men nu kommer det jobbiga momentet, natthostan! Hela natten har jag hostat och vid 3 hostade jag så mkt så jag höll på att spy. Inte bra, så jag gick ner och tog den lilla hostmedicinen som va kvar i flaskan.
Jag sov i kanske en timme till, när jag vaknade kände jag av någon anledning på min piercing. Ploppen va inte där. Jag rotade fram en spegel för att kolla. Ploppen va borta och hela hålet va alldeles blodigt. Någonstans har jag läst att första året ska man inte ha staven ur mer än 3 min, för det kan växa igen, jag försökte trycka igenom staven men det gick inte. Då började jag få panik och alla tankar flög runt i mitt huvud. "Jag har lagt så mkt pengar på detta, ska jag behöva göra om det?" "Tänk om jag inte får i den gamla ploppen, kan jag vänta tills kl 10 när wass öppnar igen?"
Jag sprang ner för trappan och skulle skölja bort blodet med alsolsprit men jag hittade inte flaskan. Efter någon minuts letande hittade jag. Jag tvättade och fick igenom staven. Fast ploppen satt på, den hade bara åkt in i örat. Vilken lättnad!
Men helt plötsligt blev allt suddigt och jag kände mig snurrig. Jag kunde svära att benen skulle vika sig närsomhelst. Jag lyckades sätta mig med huvudet ner mellan benen (som jag har sett att man ska göra när man är svimmfärdig)
Efter någon minut kände jag min så pass bra att jag kunde gå och dricka lite juice och gå upp för trappan till min säng.
Som tur är känner jag ingenting längre. Slutet gott, allting gott!