Dessan

Jenny, min jobbarkompis, ropade på mig från andra sidan butiken. Där stod tre medelstora, övergivna väskor under ett bord men problemet va att ingen va i närheten. Jenny började skämta om att det va lite läskigt, kanske det va bomber i väskorna. Men jag skrattade och frågade vem det va som kunde tänkas spränga Kappahl.
Vi gick runt och kollade om det va någon som saknade handväska och vi hade några som vi misstänkte. Men nejdå, på allas axel hängde varsin väska. Efter sådär fem minuter och ingen hade kommit och hämtat väskorna började tillockmed jag bli lite orolig. Vem lämnar sin hanväska oövervakad egentligen? Vi skrämde upp varandra men kom fram till att det bästa nog ändå va bäst att ställa väskorna vid kassan så ingen snodde dom.
Jag tog två och Jenny en. Men jag klarade knappt bära dom en meter för att dom va så tunga. Det va Jennys väska också. Och då blev jag rädd på riktigt, det enda jag tänkte på va att nu har jag satt igång timern och snart smäller det.
Jag gick in och snackade med chefen om vad han tyckte att vi skulle göra, men så fort han hörde ordet bomb (jag va ju tvungen att berätta vår teori) så skrattade han och sa "Ni märker om det smäller!"
Men biträdande chefen hängde med ut och kollade, en utav väskorna va inte helt stängd. Hon kollade ner, utan att röra. Och där i låg ett antal böcker. Vanliga biblioteksböcker..
Så mkt för den spänningen! :)